Sitter och funderar ifall man ska ta göra en beställning på dessa borstar och testa på. Har sett så många makeup tutorials där man ser hur lätt de sminkar sig (och resultatet även ser otroligt bra ut) med dessa borstar. Priset på dessa var väl helt överkomligt. Vad säger ni, yay or nay? 

​Ibland undrar man ifall man borde ha en plan i livet eller bara ta det som det kommer. Lev en dag i taget, carpe diem typ. Men när planer skiter sig och man står där utan någonting och inte har en aning vad man ska göra, vad gör man då? Söka andra jobb är väl en självklarhet, men inom vad?Vad vill man jobba med? Bilförsäljare var ju inte riktigt grejen då det känns säkrare med att ha en fast lön och inte jobba helt med provision. Sedan alla dessa krav som arbetsgivare skriver ut att man ska ha för att vara kvalificerad för att söka jobbet hos dom. Det funkar inte att ha en högskoleexamen idag, nope..du ska ha examen och 3-5 års erfarenhet också. Hur man nu får det genom att inte ens få en chans till jobb. Så har nu istället lite funderingar på att jobba som Au pair i Usa som låter otroligt lockande just nu. En nystart i ett annat land, öva upp engelskan, jobba och samtidigt ha roligt.

Låter man för dryg och ytlig om man säger att man funderar på fillers i läpparna? Visst antingen får man det att se snyggt ut och bara fylla ut lite, eller så går allting fel och man får ojämna läppar/fula ankläppar. Man vet att vid varje ingrepp så finns det ju alltid risker och det vet man ju efter brösten. Men tänker att läpparna är väl ändå rätt svårt att misslyckas med om man tar 1 ml? Hur mycket kan hända om man pressar in det in? Eller varför inte testa på en spraytan, måste ju vara bättre för huden än att sola solarium. Efter att nästan kontinuerligt gått och solat till att inte sola på över ett halvår har gjort mig otroligt blek (no shit) och jag saknar faktiskt brännan. Så funderar starkt på att testa en tan, varför inte liksom. Har någon tips på en bra salong och person så tipsa gärna!

​Insåg att det idag är exakt ett år sedan jag själv valde att lägga mig under kniven. Hade länge velat ha större bröst och sparade ihop pengarna till det. Var det värt det? Idag skulle jag säga ja, men dagarna efter operationen undrade jag mest vad jag hade gjort. ​​Ja det gjorde ont och så mycket hjälper inte morfintabletterna eller bedövningen (sprutorna) jag valde till. Sen är ju alla olika och har olika smärtgränser såklart. Minns fortfarande hur nervös man var medan man satt på sängkanten och dom rullade in en annan tjej på andra sidan skynket som precis opererats. Hon verkade helt borta och sluddrade en hel del! Gjorde inte mig direkt lugnare! Sen kom narkosläkaren med tabletterna och världens minsta mugg med vatten för att svälja, vilket inte gick och han blev småsur för att jag behövde mer.

​​Sedan var det in på operationsbordet och lägga sig med armarna utåt, narkosen började kicka in och man var off to la-la land. Vaknar upp 2-3 timmar senare och är helt groggy, frusen och torr i halsen. Får ligga där någon timme eller så innan dom kom med macka och cola och kort efter det fick jag tabletter och åka hem. Idag kunde man inte varit nöjdare och knappt någon som ens ser att de skulle vara "fejk".

Kan inte påstå att man varit på topp det senaste, motivation till allting är som borta och jag vet inte om det är någon depression som smyger sig på. Känns som att man försöker tänka bort allt genom att träna. Inga vänner som faktiskt hör av sig, utan det är bara jag och man kan ju vara glad ifall man nu får svar. Bitter? Svar ja. Man borde göra 100 andra saker, som att söka jobb. Det är surt att höra att man är för överkvalificerad för ett jobb, men för underkvalificerad för ett annat. Samtidigt ska det väl inte vara allt för lätt? Undrar bara när min tur ska komma i livet.

Lycka för mig just nu skulle vara ett samtal till en arbetsintervju eller bara ett sms från någon vän.​

Inte många som missat dagens Metro där de tar upp hur snuskiga dessa kontorsråttor är? Kan ju säga att allting stämmer, bortsett från att jag aldrig varit med om att någon kissat på golvet precis innan man gått in (hur äckligt och respektlöst är inte det?). Man förundras alltid av hur lata och äckliga människor är. Tappar man ut kaffe på golvet, städa upp. Finns det en diskmaskin på jobbet och som är smutsig, stoppa in disken och sätt inte i diskhon. Spotta ut snuset i papperskorgen och inte i duschen/kleta på väggen eller spotta ut i handfatet. Ja ni ser och hör ju vad städare får vara med om. Sen kan man faktiskt känna av att ja, dessa kontorsråttor ser ner på en för att man går runt och städar. Vissa hälsar inte alls när man säger "hej" eller "godmorgon", en viss "tv-kändis" är tyvärr en av dom.

Så hur håller man städerskan glad? För det första hälsa och sedan kanske prata och skämta bort hur stökigt man skulle ha det. Ett annat tips är att lämna ditt kontor när denne kommer in, skyll på vatten/kaffe eller att sträcka på benen. Underlättar för båda parterna! Som man har sagt tidigare så kommer jag alltid att förundras av dessa städare som år ut och år in går där och städar.

.?

Klockan ringer enerverande exakt 05.10 och jag vänder mig långsamt och med en suck för att stänga av den, samtidigt går en tanke runt i huvudet "jag vill inte". Hasande steg mot toaletten där vågen står. Morgonvägningen är ju det mest spännande på hela dagen bara för att se om man tappat fler hekton som snart blir kilon. Börjar sedan med att sminka ansiktet, för vem vet jag egentligen inte men det går bara på rutin. Kläduniformen som underlättar allting på hela morgonen åker på och slänger sen ner träningskläderna i bagen samt ombyte till efteråt.

Går ut till tjänstebilen som står på parkeringen och är faktiskt riktigt glad över att få ha den denna veckan. Allting underlättar så mycket med en bil. Startar upp och huttrar till över kylan och att ac:n i bilen spottar ut ännu mer kall luft. Vrider upp radion och kör iväg.

Första stället för dagen är vid 06.00 helt dött, är ensam och kan städa i lugn och ro. Köket, kontoren och korridorerna bockas och kan nöjt sätta mig i köket för att ta min morgonshake med smak av cappuccino. Fixar iordning lite och slänger iväg sopor innan jag väl är klar och kan åka vidare mot nästa ställe. Har en deadline på 2 h på "ep" men blir väl lätt stressad efter att ha pratat med en arbetare där i säkert 15-20 minuter. Borde ju städat på men han var ju riktigt trevlig och ville hjälpa till med jobbsökande och ge råd som i vanliga fall är väldigt dyra. Lyckades till slut få slängt soporna och det var dags att åka till dagens sista arbetsplats.

Stressade som en tok och blev ändå inte klar på den tiden jag fått där som blev till en besvikelse men kunde det ändå inte vara så att jag gjorde mer än vad jag skulle? Eller drog chefen ner tiden där för att det är "sommar"? Med det i huvudet satte man sig i bilen, glad att äntligen få sluta och drog upp radion igen. Blev iallafall 5.75 h gjorda idag och lite bättre till lönechecken nästa månad.

Parkerar upp bilen vid gymmet och tog mig ett gympass, skulle nog ändå se till att springa en kilometer i 11 km/h på löpbandet. Bara för att se att konditionen fortfarande håller som den ska, men orken i kroppen försvann efter 700 m och fick besviket nog sänka farten. Några sets squats, benpress och magövningar hanns med innan kroppen och huvudet inte orkade mer. Kanske inte så konstigt med bara en shake på 158 kcal? Nog med det så möttes föräldrarna upp på parkeringen, innan det var dags för dom att dra iväg igen på semester.

Sätter nycklarna i dörren och ser fram emot att få dricka lite vatten med smak, något som blivit lite av godiset nu istället för riktigt godis. Blir direkt sängen och datorn innan en film rullas igång och känslan av att vara hemma och inte göra någonting är helt obeskrivligt skön.