Klänningen var verkligen kärlek vid första ögonkastet och jag väntade ju i 2-3 v på att denna skulle komma ut. Provade den i butik och var lite kluven då den är otroligt genomskinlig och inte hade helvita underkläder vid provtillfället. Så köpte den för att prova hemma och fundera, man har ju alltid öppet köp. Men är den en keeper eller inte? Till sommaren kommer den säkert vara helt underbart skön & snygg, men är det okej att gå runt och visa underkläderna?

Både Gina Tricot och h&m kom idag ut med nya kollektioner inspirerade av olika årtal. Ni som vet vilken Gina Tricot nörd jag annars brukar vara gillar verkligen inte alls deras kollektion. Vet inte om det är stylingen eller om det bara inte gjorde snygga kläder under 70-talet, men en diss till detta. Däremot går en stor hissning till h&m och deras influenser utav 60-talet. Outfiten med det randiga pololinnet med vita kostymbyxor är to die for, sen mönstrade klänningar och byxdressar är riktigt snyggt och känns mer våraktigt. Vilken sida är ni på, 60 eller 70? 

Av någon anledning brukar tankarna flöda som mest när man är ensam och inte har någon att riktigt prata med. Försöker att hålla humöret uppe men påverkas allt för mycket av omgivningen, vädret är allt för grått och trist, personliga problem med en del drama och kroppsliga problem. Gjorde ett tappert försök förut på gymmet, men halsen sa stopp rätt snabbt och det var bara att bege sig hem igen och ta en kopp te. Lika bra att vila upp sig så mycket det går, ingen lust alls att ligga hemma och vara sjuk.

Nä lika bra att dricka upp koppen med strawberry cupcake te, som är riktigt god (!), till ett avsnitt av PLL innan det blir sängen och sova. Det finns ju trots allt en morgondag att vakna upp till.

Just nu har den nuvarande regeringen faktiskt kommit med ett väldigt bra förslag! De vill införa rökstopp på uteserveringar, hållplatser, lekplatser och andra allmänna platser utomhus. Detta med målet att 2025 ha ett rökfritt Sverige. Själv som icke rökare låter detta helt fantastiskt att slippa att passivt andas in den röken som dessa rökande människor utsätter oss för. Det har ju hänt ett antal gånger när man satt sig på någon uteservering och att man helt plötsligt fått en rökare i närheten. Maten man nyss beställt in har då fått en askliknande smak och drickan bara har smakat rinnande tjära, alltså en hel måltid åt helvete.

Troligen kommer de kvarvarande rökare att rasa emot detta förslaget. Först alla skattehöjningar (vilket jag inte tycker är konstigt med tanke på att dessa personer belastar sjukvården mer och skräpar ner i naturen med fimpar och förorenar luften) och sedan alla förbud om platser som de inte får röka på. Idag så gynnas man inte av att vara rökare i Sverige, men det är samtidigt ett val man själv gör. Ingen tvingade dig att stoppa den cancerpinnen i munnen och tända på, ingen tvingade dig att sedan fortsätta med det. Smartaste nu är att börja avvärja sig mot nikotinet och fimpa för gott, tänk vad mycket annat roligt man kan lägga pengar på.

Kollade igenom förra årets sommarbilder och börjar redan längta efter detta året. Vill ju få med en resa utomlands någonstans i världen, nästan så att det kvittar vart, bara man kommer iväg. Sen vet man ju inte hur sommaren kommer att se ut då man förhoppningsvis har tagit examen och letar jobb och då lär man ju knappast få någon semester. Oviss framtid, men sommar blir det ju alltid.

Kvalité eller kvantitet i en blogg är något man alltid ställer sig. Men till slut kommer man fram till att det är kvalitén som är prio ett. Just nu tar plugget upp en hel del tid & jag inte hinner uppdatera så ofta, men väl vid uppdateringarna är det genomtänkta inlägg med bra bilder (eller ja så genomtänkt ett inlägg med ett par skor som man precis beställt är?). Kan erkänna själv att jag för det mesta kollar på bilder, dom är way mycket roligare än inlägg med bara text & jag tror att ni kan hålla med mig på den fronten! En blogg med fina inspirerande kamerabilder är faktiskt bättre än en blogg med bara mobiluppdateringar som sedan redigerats i 100-tals olika redigeringsappar som ändå inte tar bort den korniga kvalitén i bilderna. Alltid fascinerad över att dessa bloggar har så många läsare att de hamnar på topplistan.

​Den allra största anledningen till varför jag ville blogga är faktiskt för att kunna se tillbaka på mitt liv. I många fall ska man ju alltid glömma det förflutna och alltid tänka framåt mot framtiden. Men det är samtidigt historian bakom en som utformar en till den personen man är och den man kommer att bli. 

Så därför ville jag genom bilder och text kunna gå tillbaka och se vem jag var, hur jag mådde, levde och även minnas. Jag vill inte att mitt liv ska vara en tom bok att kolla tillbaka till, jag vill se en massa bilder på allt man har gjort, kunna gå igenom minnena en eller två gånger och ta lärdom utav dom. Även de mest tråkigaste dagarna kan vara värda att minnas.

Sedan får det inte glömmas att jag gör det för att jag tycker det är kul, det är roligt att dela med sig av mig själv till människor man ändå inte känner, skrämmande men sant. 

Har börjat fundera lite över en ny tatuering. Gillar inte de som är för mycket och syns allt för tydligt (nu menar jag bara på mig själv). Har ju två tatueringar redan och tänkte då att det fick vara nog. Men suget verkar visst vilja komma tillbaka. Så nu är jag lite inne på en på fingret faktiskt! Händerna är ju något som alltid syns, men samtidigt är det rätt snyggt med en liten odiskret tatuering där. De med ett djuransikte är ju riktigt coola, frågan är om de flesta tatuerare vill göra en sån, dom har ju väldigt liten yta att leka runt på. Eller köra på en mindre med en krona eller diamant? Får nog verkligen ta och fundera över vad man skulle vilja göra främst, är faktiskt rätt så sugen på en ny tattoo!

Det känns som att när man är 21 år så borde man ha lite koll på hur killar fungerar. Men man slutar faktiskt aldrig förvånas över deras beteende. Efter att ha blivit sårad en gång så säger jag alltid rätt ut att är du inte intresserad, så säg det. Döm då till min förvåning när dom säger visst till en face 2 face, för att sedan bara sluta höra av sig eller svara. Inte så svårt att tolka den informationen eller hur? 

Så efter att ha fält några tårar för en sådan, som egentligen inte förtjänar det, är det bara att bita ihop och ta nya tag. Inget blir ju bättre av att gräva ner sig helt, så frågan är vart man hittar Mr. Right?